Mitt liv ett kaos....

Här är det tungt, mamma är jättedålig, hon kan inte gå längre. Pappa åkte in med henne till akuten idag, han orkar inte mer. MEN till våran stora förvåning så fick hon åka hem efter några timmar???

Ni vet ju nu hennes fruktansvärda väg med sjukdomar hon haft/har. Lungtumör som spridits sig till hjärna, revben och ljumske. Propp i lungan, lunginflammation i hennes enda lunga hon har kvar.

Och nu då dom senaste dagarna så kan hon inte gå. För 2 dagar sen så satt hon plötsligt på golvet, benen hade vikit sig, helt plötsligt utan förvarning. Hon har haft fruktansvärd värk i benen i ca ett år, men hon har kunnat gå iaf.

Jag ringde i förväg till Huddinge, pratade med hennes avdelning där hon legat, till akuten, för mamma ska INTE sitta bland folk och vänta, hon har inget immunförsvar, fick inte ens ta influensasprutan pga av hennes dåliga värden. Dom skulle fixa så hon blev omhändertagen på en gång, egentligen borde hon ha åkt ambulans, både för hennes tillstånd OCH att pappa absolut inte borde köra bil, nan är ett nnervvrak...men mamma vill inte åka ambulans, tycker att det är onödigt.

Men när dom kommer fram så är det en otrevlig tjej i receptionen, informationen hade inte kommit fram som den skulle. "-Här kan du inte undvika sjuka männsikor" säger hon och mamma får komma till väntrummet iaf. *suck* mamma får inte ens gå in i en affär för sin läkare. Men hon fick rätt så snabbt ett eget rum....PÅ ortopeden..??!! Helt fel...

Och läkaren som till slut kom in till henne undersökte henne inte ens ordentligt, förde bara in ett finger i ändtarmen för att kolla så det inte var nåt akut..?? Och skickade hem henne, vinglandes på ostyriga ben...med pappa som måste hålla henne för att hon inte ska ramla omkull..??! Hur har dom tänkt egentligen...pappa håller på att gå under, han vågar inte lämna mamma ensam= hans firma håller på att gå under. Det enda hon säger är att det är bättre att mammas läkare som hon haft mest kontakt med får undersöka henne sen..???! Dom räknar så iskallt med att pappa tar hand om henne. Jag frågade mamma hur dom tänkt sig att hon ska klara sig hemma? Det visste hon inte..

Hon vet inte ens NÄR hennes läkare ska komma, om det är imorgon eller om några dar, eller om han är julledig? Mina föräldrar ORKAR inte fråga...så nu ligger hon där hemma, i soffan, som hon inte vågar gå ur. Hon får inte gå i trappen, såklart, så nu ska dom bädda på nedervåningen.

Nu är det så att JAG ska in på operation imorgonbitti, har varit planerad ett tag, jag ska bränna min livmoder. Jag har såna problem vid mens, störtblöder i ca 2 dagar, småblöder i en dryg vecka. Det är sååå onödigt, jag ska inte ha fler barn, är steriliserad. Så äntligen ska jag fixa bort den....men det blev inget bra läge...nu mår jag skit....måste ju hålla koll på mamma, dom klarar inte det här själva. Känns som om jag måste ringa åt dom, hur ska jag orka det imorgon?

Och jag kommer att vara jättedålig i några dar har dom sagt, fruktansvärda smärtor. Egentligen ville jag operera bort hela livmodern, men till slut fick jag ett ordentligt svar från en läkare, det är livsfarligt för mig att göra ett sånt stort ingrepp eftersom jag har gjort 6 kejsarsnitt....ta bort livmodern är ett ännu större ingrepp...så dom vill undvika det....istället försöka bränna mina slemhinnor...och det låter som ett bra försslag...

Är jättenervös nu, tror inte jag kommer att vakna igen, är livrädd för att bli nersövd. Och jätteorolig för att mamma ska trilla omkull, hon kommer aqtt vara ensam några timmar imorrn..pappa ska själv till doktorn..pga av sin rygg...som han skadade i en bilolycka för 2 år sen...

Ja jösses....som vanligt så är det total kaos i mitt liv...men mamma tröstade MIG idag i telefon....sa att det här kommer nog gå bra *ler* kanske lite bra för henne att oroa sig lite för mig istället för att tänka på alla sina egna problem...

Hör av mig efter operation...

Ha det så gott allihopa...

//Anki...nervös och rädd...